Finns det ett etnopluralistiskt alternativ i valet 2014?
Jag som bloggar under namnet Farliga Tankar gör ingen hemlighet av att jag har en etnopluralistisk världsåskådning. Konflikter folkgrupper emellan är ständigt närvarande och har så varit under historiens gång. De verkar ständigt vara närvarande och har orsakat lidande så långt vi kan gräva fram arkeologiska resultat och läsa i de källor som finns att tillgå. Så fort två eller flera etniska grupper ska försöka dela på ett geografiskt utrymme så uppstår någon form av konflikt som ibland har dödlig utgång. Det här är ett gissel som vi borde ha lärt av. Ändå upprepar vi samma misstag om och om igen.
Det är förstås naivt att tro att ett etniskt homogent samhälle skulle innebära paradiset. Alla samhällen har sina problem och kriminaliteten lär vi knappast bli av med bara för att vi implementerar en filosofi i samhället. Japan som relativt sett är ganska etniskt homogent har naturligtvis sina problem. Men av vilken anledning ska vi lägga till fler problem till de vi redan har? Kan man resonera så här, när man är skadad och bär på någon besvärlig åkomma: –Äsch, jag har redan brutit benet, slagit ut ett par tänder och lider av migrän. Jag har sedan tidigare högt blodtryck, psoriasis, ledvärk och två kapade fingrar från en tidigare arbetsplatsolycka. Det gör mig inget om jag drabbas av lungcancer också! Jag har svårt att tro att en människa skulle resonera så.
Etnopluralismen handlar inte främst om att tvinga isär människor. Det handlar om alla etniska gruppers rätt att existera på samma och lika villkor. Alla etniska grupper vill existera och bara få vara det dom är. Det bevisas av alla organisationer grundade av diverse folkgrupper, både här i Sverige och internationellt. Och praktiskt taget samtliga pekar ut ett geografiskt område de anser hör ihop med det egna folket, där folkets historia, tradition och identitet har sina rötter. Det här är inget konstigt eller anmärkningsvärt utan helt naturligt och självklart. Det kan handla om ett folk inne i en tropisk djungel som hävdar sin rätt att existera och deras anspråk på landområdet de bor i, det kan handla om ett folk i det innersta av Asien bara vill leva och bo ifred, utan ingrepp från andra folk som kommer för att förändra deras tillvaro. Om man bara erkänner alla människors lika rätt och låter alla dessa folk vara det dom är så har vi en bra grund för ömsesidig respekt, folkgrupper emellan. Etnopluralismens kärna, helt enkelt.
Tyvärr får jag konstatera att något parlamentariskt alternativ med etnopluralistisk värdegrund inför valet 2014 inte kommer att existera. Det har funnits ett parti som hade goda chanser att bli något bra, ett parti som har haft representation i flera kommuner, men som alltmer är en skugga av sitt forna jag. Men tyvärr är det fullständigt dött i partiet. Det postas i snitt en nyhet i månaden, i bästa fall. Men totalt sett är det ett parti som har börjat föra en alltmer anonym tillvaro och som verkar lösas upp av totalt ointresse.
Vi kan jämföra med två andra partier som är illa omtyckta: Sverigedemokraterna och Svenskarnas parti. SD är ständigt närvarande i den politiska debatten. De har representation i nästan hela landet och är mycket aktiva. Det har fört partiet ända in i riksdagen där de nu kan lyfta viktiga frågor till allmänhetens frukostbord. Det andra partiet är Svenskarnas parti, som man kanske kan kalla för Hard Core-nationalism. Svenskarnas parti, förkortat SvP, verkar inte ligga på latsidan. Det är ständiga aktiviteter med flygblad, demonstrationer, medborgarförslag, föreläsningar, gatuaktivitet, medlemsvärvningar och mycket annat.
Varken SD eller SvP är mitt personliga förstaval då jag har en något annan uppfattning om det politiska innehållet och visionen inför framtiden. Jag tycker helt enkelt att det är den etnopluralistiska världsåskådningen som saknas, en världsåskådning som kan lösa knutarna folkgrupper emellan och skapa långvarig fred. Men då det drar ihop sig inför val i september 2014 kommer jag ställas inför ett besvärligt ultimatum: Ska jag rösta på ett parti som knappt andas eller ska jag låta min röst gå dit det kan göra någon nytta? Det avgörs sannolikt på valdagen och i vallokalen. Det enda jag vet är att det finns ett parti som är i desperat behov av en respirator.
Är alla åsikter värdefulla?
I en artikel på Allehanda.se skriver Sara Parkman ” Alla åsikter är värdefulla, men när ordens nyans är blodröd och handlar om att skapa barriärer mellan människor går det inte längre. Vi måste säga stopp. Tack, men nej tack”. Jag kommenterade att jag inte upplever att det faktiskt är så, och att det finns en motsägelse i resonemanget. Om alla åsikter verkligen är värdefulla så borde dessa släppas fram. Det kan förstås gå överstyr och bryta mot lagstiftningar, men det är en annan juridik än den lagstiftning som yttrandefriheten lyder under.
Men det är inte det som är det intressanta här utan den något överhettade DELETE-knappen som Allehandas moderator var snabb att trycka på. Jag argumenterade för alla världens folk och dess lika rättigheter. Jag skrev exakt vad jag tycker, nämligen att vi har en underbar mångfald av olika folkgrupper och kulturer i världen och att dessa är värda att slå vakt om, utan inbördes prioritering. Som exempel nämnde jag de tillfällen då röster höjs för att skydda någon befolkning i Amazonas djungler. Ja, jag tycker att dessa folk ska skyddas. Utan tvekan. Vi ska skapa förutsättningar för att dessa folk ska få fortsätta existera, utan yttre hot och påverkan. Jag tycker även att olika hotade djur ska få fortsätta existera. Inget av det underbara och vackra i vår globala mångfald ska prioriteras bort.
Det här blev visst för mycket för Allehanda, så mina kommentarer raderades. Förmodligen var det någon form av ”rasism”, gissar jag, för jag anser ju nämligen att inget folk ska ha en högre status än något annat utan alla – precis alla – folk ska få vara lika stolta över sitt kulturella arv. Jag har i mitt yrkesliv träffat många invandrare som inte har några som helst problem med att förvalta sitt arv och inte heller vara stolta över att vara de nationalister de faktiskt är. Men det är förvånansvärt tyst då invandrargrupper driver nationalistiska åsikter om sitt eget folk. Då är det helt plötsligt inte ”rasism”. Kurder har i årtionden kämpat för ett eget land för sitt folk, utan att bli anklagade för ”rasism” eller ”främlingsfientlighet”. Det är ingen som säger att kurder ”hatar” på grund av sitt ställningstagande. Varför?
-Vi kurder vill ha ett eget land för alla kurder! – ok
– Vi svenskar vill ha ett eget land för alla svenskar! – inte ok
Är det så här principen om ”alla människors lika värde” praktiseras i verkligheten? Ska vi välja ut vissa folk i världen och erkänna dem vissa rättigheter som vi inte erkänner andra folk? Ska vi kanske säga att folken i Amazonas ska vi hjälpa och skydda, kurderna ska få ett eget land, inuiterna bör vi tillskriva vissa rättigheter – men andra folk ska inte ha samma rättigheter? Om det är så att vi på grumliga grunder, förmodligen etniska, ska peka ut vissa folk i världen och säga: ”-De här folken ska ha de här rättigheterna, men de där folken ska ha andra rättigheter!”, så vill jag ha väldigt bra motivering. Annars får någon reda ut vad begreppet ”rasism” betyder, egentligen.
Mitt ställningstagande är i alla fall klart: alla världens folk ska erkännas samma och lika rättigheter. Punkt.
Etnopluralistisk verklighet i Afrikas största land
Befolkningen i Sudan har helt nyligen fått chansen att bestämma sin egen framtid. En folkomröstning har hållits och frågan har gällt om landet ska delas upp i två delar, nord respektive syd. De preliminära rapporterna talar om en överväldigande majoritet som röstar för en delning, vilket betyder att landet kan komma att delas upp.
Sudan, som på arabiska heter Bilad as-Sudan med betydelsen ”De svartas land” är stort. Det får ledigt plats fem stycken Sverige i Sudan och landet är till ytan Afrikas största. Nästan 40 miljoner människor bor i Sudan och med en befolkningstäthet på cirka 17 personer per kvadratkilometer är landet obetydligt trängre än Sverige. Det råder alltså ingen brist på ytor för landets befolkningar.
Sudan har dock präglats av väpnade konflikter som har pågått under många år. I huvdsak har det varit fråga om etniska konflikter mellan det ”svarta” Sudan i söder som präglas av en nilotisk befolkning med många kristna, och det ”arabiska” norr med företrädesvis sunni-muslimer. Kriget i Sudan kallas ”Det längsta pågående inbördeskriget i Världen” med miljoner döda och flyktingar som ett resultat. Landet går nu in i en ny fas. Landet kan komma att bli helt nya länder. Kanske fler. De etniska och religiösa motsättningarna har tvingat fram en lösning för att långsiktigt på stopp på de problem som präglat Sudan under så många år. Och lösningen som befolkningen har valt är etnopluralism.
Den etnopluralistiska idén grundar sig på rätten för alla folk att existera. Det handlar inte om att tvingas separera från andra grupper, utan om rätten att få slippa etniska konflikter. Alla etniska grupper i världen har exakt samma rätt att existera och alla är själva de främsta experterna på sitt eget folks kultur och traditioner. Inget folk ska erkännas rätten att bestämma ett annat folks villkor eller öde och inget folk ska tvingas anpassa sig efter andra folks kriterier för ett värdigt liv.
Etniska krig och konflikter präglar världen, oavsett var. Demografiska kartor över New York visar att man föredrar att bo med människor man känner samhörighet med. Artificiella konstruktioner som Sovjetunionen, Jugoslavien och Tjeckoslovakien höll bara ihop under auktoritärt styre, men delades upp i nationalstater då folken fick välja. I Rwanda fick folken nog av mångkulturen och iscensatte ett blodbad. Sammandrabbningar mellan kirgizer och uzbeker har existerat sedan 1990 och kulminerade under 2010 med döda, skadade och tusentals på flykt. I Sverige flyr svenskar de ”utsatta områdena” och få etniska svenskar väljer att boätta sig mitt i mångkulturen. Mönstret är detsamma vart vi än vänder våra blickar.
Sudan väljer nu, mitt framför ögonen på Världssamfundet, den lösning på problemet som Nationaldemokraterna baserar sin politiska filosofi på; Etnopluralismen. Med den anti-rasistiska rättsfilosofin hoppas de olika folken i det stora afrikanska landet få slut på alla år av lidande.
Spela PK-Bingo!
Samma TV-program varje dag? Tristess och upprepningar i vardagen? Nu kan du spela PK-Bingo för att liva upp stämningen!
Från TV-rutan, i radio och i dagstidningar matas vi varje dag och 24 timmar om dygnet med det politiskt korrekta nyspråket för att vi ska uppfostras lydigt och låta oss koloniseras av nybyggare och framtida entreprenörer som ska rädda oss från den totala undergången. Det är ”ensamkommande flyktingbarn” och det är ”främlingsfientlighet”, det är ”utanförskap” och ”islamofobi”. Orden kommer emot oss i en aldrig sinande ström. Och duktiga blir vi. Vi svenskar låter oss bytas ut helt utan protester och vi låter oss hunsas med det sker. Men nu kan vi i alla fall roa oss lite då detta sker -vi kan spela… PK-Bingo!
Det är enkelt att spela PK-Bingo. Skriv bara ut brickan på en vanlig skrivare och slå dig ner i soffan när våra folkvalda politiker talar. Kryssa i orden (eller likvärdiga) och försök få en rad med fem kryss – vågrätt, lodrätt eller diagonalt. Naturligtvis går det bra med en debattartikel i valfri tidning också. Eller varför inte bara närvara vid ett kommunfullmäktigemöte i din egen kommun? Jag utlovar inga priser men däremot en lite roligare tillvaro så här de sista åren då svenskar fortfarande existerar. Mycket nöje!
100% mångkultur – för att vi har så tråkig natur!
Vi har nu hört i flera år att ”mångkultur berikar Sverige”. Det tråkiga och karga land här i Norden som inte har någonting att erbjuda måste till varje pris berikas med kultur utifrån helt enkelt för att det överhuvudtaget ska vara drägligt att bo här. Utan all importerad kultur så kommer Sverige att gå i total konkurs och kollapsa intellektuellt. Men varför stannar vi vid bara människor och spännande maträtter?
Tänk att få gå omkring i de jämtländska skogarna och få skymten av en livs levande, svensk giraff. Tänk att man sitter och plaskar med fötterna i Dalälven medan bläskfiskar simmar förbi. Tänk att få sätta sig i en lund av skuggande palmer vid strandpromenaden i Luleå och tänk att få bege sig ut i de småländska skogarna och plocka svenska kokosnötter. Den svenska naturen är så fruktansvärt tråkig och torftig. Den erbjuder absolut ingenting. Vi har egentligen ingen svensk natur att erbjuda. Det som finns är bara fult och tråkigt och vi skulle må bra av att importera lite nya inslag. Faktum är att vi är helt beroende av en mångkulturell natur – eftersom vi inte har någon egen.
Så mitt förslag är:
- Hammarhaj i Bottenviken
- Papayaträd i Gästrikland
- Isbjörn på Öland
- Kameler i Västergötland
- Korallrev i Mälaren
- Bergsgorillor i Dalarna
- Känguru på Gotland
- Pingviner på Österlen
- Vårtsvin i Gränna
- Bananplantager i Närke
Vi skulle få ett mycket trevligare och gladare Sverige med mångkultur hela vägen ut. 100% mångkultur – utan några som helst begränsningar. Äntligen skulle det gråa och kulturfattiga Sverige livas upp med lite mångkulturell prakt som skulle berika oss tråkiga svenskar. För vi vet ju att allt har kommit utifrån, eller hur? Vi svenskar satt här i grottor i flera tusen år och hade ingenting att äta tills den första invandraren kom och erbjöd vårt första mål mat. Då tog det äntligen fart för det stackars arma folket i Norden. Nu är vi jätteglada för att turkar och kurder bakar italienska pizzor åt oss.
Sverigedemokrat mördar invandrarpensionär i Landskrona
En Sverigedemokrat parkerade sin bil på en handikappsruta utanför en butik i Landskrona. Efter ett par minuter anlände ett pensionärspar med rötterna i Mellanöstern till parkeringen varpå en dispyt uppstod. Uppgifterna går isär om vad som hände, men det förefaller som om invadrarparet tutade på Sverigedemokraten för att denne blockerade handikappsplatsen med sin bil. Den manlige pensionären ska så ha sagt något i stil med: ”-Ni jävla svenskar visar ingen respekt!” Uttalandet föranledde den unge Sverigedemokraten att knuffa alternativt slå den gamle mannen. I tumultet som uppstod gick den gamla damen in och försökte försvara sin man, men fick själv mottaga ett antal slag och föll så i backen och skadades svårt. Två dagar senare avlider den gamla invandrarkvinnan.
Den samlade journalistkåren i Sverige manar nu till lugn och besinning och menar att den unge Sverigedemokraten enbart gjort sig skyldig till något som beskrivs som ”en olycka”. Förklaringen till den unge Sverigedemokratens beteende förklaras med ett utanförskap som bottnar i arbetslöshet och dåliga boendeformer. Hans avsikt var aldrig att mörda någon och heller aldrig att smita från platsen. Förörvaren är egentligen ett offer för ett samhälle som visar sina svagheter, ett samhälle som måste satsa resurser på den svenska befolkningen för att komma tillrätta med de problem som uppstår.
Den våg av hat som invandrarföreningar visar mot Sverigedemokrater i samtliga sociala medier fördöms kraftigt av tidningarnas redaktioner som menar att det är ”osmakligt” och ”vidrigt” att invandrarna försöker dra fördel av situationen och plocka billiga politiska poäng. En manifestation mot våld är utlyst i Landskrona nästa lördag, då bland annat representanter för Sverigedemokraterna kommer att hålla tal. Alla uppmanas att komma dit och visa sitt avståndstagande, säger statsminister Fredrik Reinfeldt.
Eller?
Befolkningsexperter: Ena dagen si – andra dagen så…
Dagens Nyheter publicerade den 14 mars 2010 en artikel om världens befolkning, kallad ”Med dagens födelsetal är vi snart 134.000 miljarder”. Artikeln bygger på en matematisk beräkning om hur många människor som kommer att bebo planeten år 2300. Men det är inte det som är det intressanta i artikeln, utan en helt annan deatlj. Så här skriver artikelförfattarna:
Befolkningsexperter: De rika ländernas folkvalda måste sätta upp mål om att befolkningen ska minska. Nativiteten måste sjunka och de äldre bli fler. Om vi vill undvika konflikter om krympande naturresurser måste befolkningstillväxten, även i industrivärlden, begränsas. Opåverkade delar av Afrika och Amazonas måste snart tas i anspråk. Sedan finns få produktiva områden kvar på jorden. Inför en betydande befolkningsminskning krävs det att vi organiserar våra samhällen för en ökad andel äldre människor. Diskussionen borde nu handla om hur vi på ett demokratiskt sätt kan genomföra reformer så att människor på frivillig väg väljer att skaffa så få barn som möjligt, skriver Cecilia Boldemann, Magnus Henreksson, Stig-Olof Holm och John Tempel.
Under flera år har vi fått höra att Sveriges stora problem är demografiskt betingat, att befolkningen inte ökar. Svenskar föder för få barn och därför måste vi ha en omfattande invandring. Svenskarna föder för få barn betyder ju i praktiken att vi kommer att försvinna som folk, och därför har våra politker och journalister valt att etablera föreställningen att vi inte kommer att överleva såvida vi inte importerar folk från främmande länder. Med en åldrande befolkning så kommer vi i framtiden att ha en gammal befolkning som inte kan försörjas och därmed måste vi ha människor som arbetar för den åldrande befolkningens pensioner.
Men vad betyder egentligen meningen ”De rika ländernas folkvalda måste sätta upp mål om att befolkningen ska minska”? Jo, raka motsatsen naturligtvis. Vi måste helt enkelt minska befolkningen – inte öka. Och i nästa mening står det ”Nativiteten måste sjunka och de äldre bli fler”. Jaha, och hur gör vi det? Genom en fortsatt hög invandring? Och döma av meningen ”Om vi vill undvika konflikter om krympande naturresurser måste befolkningstillväxten, även i industrivärlden, begränsas” så gäller detta alltså i hela i-världen, eller? Hela första stycket i artikeln är i själva verket raka motsatsen till vad vi har fått höra under flera år. Men om vi nu ska lyssnapå dessa demografiska experter – exakt hur ska vi då gå tillväga? Ska vi ha en fortsatt hög invandring av folkgrupper som föder närmare det dubbla antalet barn, jämfört med Sveriges urbefolkning – svenskarna?
Vi avslutar det här inlägget med ett citat till från artikeln: ” Inför en betydande befolkningsminskning krävs det att vi organiserar våra samhällen för en ökad andel äldre människor”. Jag väntar med spänning på att få se exakt hur detta ska gå till.
Vilket folk står näst på tur?
Dagens Nyheter skriver den 6 februari 2010 om Boa Sr, den sista medlemmen av en unik stam som bebott ögruppen Andamanerna i 65.000. Av artikeln framgår att Boa Sr tog sitt folks språk och minnen med sig i graven.
När det handlar om andra folk och andra kulturer så droppar det gärna ett par krokodiltårar ner från kinden på de politiskt korrekta jounalister som skriver om den minskade etniska mångfalden. Jag delar jounalisten Clas Svahns uppfattning – om det nu är så att verderbörande verkligen tycker detta är en tråkig utveckling – att detta folks försvinnande är ett tapp. Varje folk som försvinner gör att den etniska mångfalden i världen minskar, sett ur ett antirasistiskt perspektiv. Om tigern försvinner så finns förvisso andra kattdjur kvar, men tigern kommer ändå att vara borta för all framtid. Det finns andra björnar än isbjörnen, men jag tycker ändå att isbjörnen ska få finnas kvar – för mångfaldens skull.
Men, när det kommer till etnisk mångfald så brukar det vara svårare för de politiskt korrekta att vara konsekventa i sitt beteende. Urbefolkningar, små stammar, lokalfolk och vissa utvalda minoriteter – det går bra att bevara. Däremot verkar det inte finnas någonting värt att bevara om det handlar om svenskar, tyskar, fransmän, italienare, holländare eller finnar. Dessa urbefolkningar som har bebott Europa i generationer och tusentals år har inte samma status hos mångkulturkramarna, dessa rasister som tydligt gör skillnad på olika människor. Vissa folk och kulturer är värda att bevara – andra inte. Hur var det med etnisk särbehandling, var det inte det som var en av definitionerna av ordet ”rasism”?
Och: Får jag prata om mitt folk på samma sätt? Vad kommer det få för rubriker när svenskar dör ut och tar det svenska folkets språk och minnen med sig i graven?
