Befolkningen i Sudan har helt nyligen fått chansen att bestämma sin egen framtid. En folkomröstning har hållits och frågan har gällt om landet ska delas upp i två delar, nord respektive syd. De preliminära rapporterna talar om en överväldigande majoritet som röstar för en delning, vilket betyder att landet kan komma att delas upp.

Sudan, som på arabiska heter Bilad as-Sudan med betydelsen ”De svartas land” är stort. Det får ledigt plats fem stycken Sverige i Sudan och landet är till ytan Afrikas största. Nästan 40 miljoner människor bor i Sudan och med en befolkningstäthet på cirka 17 personer per kvadratkilometer är landet obetydligt trängre än Sverige. Det råder alltså ingen brist på ytor för landets befolkningar.

Sudan har dock präglats av väpnade konflikter som har pågått under många år. I huvdsak har det varit fråga om etniska konflikter mellan det ”svarta” Sudan i söder som präglas av en nilotisk befolkning med många kristna, och det ”arabiska” norr med företrädesvis sunni-muslimer. Kriget i Sudan kallas ”Det längsta pågående inbördeskriget i Världen” med miljoner döda och flyktingar som ett resultat. Landet går nu in i en ny fas. Landet kan komma att bli helt nya länder. Kanske fler. De etniska och religiösa motsättningarna har tvingat fram en lösning för att långsiktigt på stopp på de problem som präglat Sudan under så många år. Och lösningen som befolkningen har valt är etnopluralism.

Den etnopluralistiska idén grundar sig på rätten för alla folk att existera. Det handlar inte om att tvingas separera från andra grupper, utan om rätten att få slippa etniska konflikter. Alla etniska grupper i världen har exakt samma rätt att existera och alla är själva de främsta experterna på sitt eget folks kultur och traditioner. Inget folk ska erkännas rätten att bestämma ett annat folks villkor eller öde och inget folk ska tvingas anpassa sig efter andra folks kriterier för ett värdigt liv.

Etniska krig och konflikter präglar världen, oavsett var. Demografiska kartor över New York visar att man föredrar att bo med människor man känner samhörighet med. Artificiella konstruktioner som Sovjetunionen, Jugoslavien och Tjeckoslovakien höll bara ihop under auktoritärt styre, men delades upp i nationalstater då folken fick välja. I Rwanda fick folken nog av mångkulturen och iscensatte ett blodbad. Sammandrabbningar mellan kirgizer och uzbeker har existerat sedan 1990 och kulminerade under 2010  med döda, skadade och tusentals på flykt. I Sverige flyr svenskar de ”utsatta områdena” och få etniska svenskar väljer att boätta sig mitt i mångkulturen. Mönstret är detsamma vart vi än vänder våra blickar.

Sudan väljer nu, mitt framför ögonen på Världssamfundet, den lösning på problemet som Nationaldemokraterna baserar sin politiska filosofi på; Etnopluralismen. Med den anti-rasistiska rättsfilosofin hoppas de olika folken i det stora afrikanska landet få slut på alla år av lidande.

Från TV-rutan, i radio och i dagstidningar matas vi varje dag och 24 timmar om dygnet med det politiskt korrekta nyspråket för att vi ska uppfostras lydigt och låta oss koloniseras av nybyggare och framtida entreprenörer som ska rädda oss från den totala undergången. Det är ”ensamkommande flyktingbarn” och det är ”främlingsfientlighet”, det är ”utanförskap” och ”islamofobi”. Orden kommer emot oss i en aldrig sinande ström. Och duktiga blir vi. Vi svenskar låter oss bytas ut helt utan protester och vi låter oss hunsas med det sker. Men nu kan vi i alla fall roa oss lite då detta sker -vi kan spela… PK-Bingo!

Det är enkelt att spela PK-Bingo. Skriv bara ut brickan på en vanlig skrivare och slå dig ner i soffan när våra folkvalda politiker talar. Kryssa i orden (eller likvärdiga) och försök få en rad med fem kryss - vågrätt, lodrätt eller diagonalt. Naturligtvis går det bra med en debattartikel i valfri tidning också. Eller varför inte bara närvara vid ett kommunfullmäktigemöte i din egen kommun? Jag utlovar inga priser men däremot en lite roligare tillvaro så här de sista åren då svenskar fortfarande existerar. Mycket nöje!

På den andra sidan av slagfältet mobiliserade den nya tidens nyhetsförmedling sina styrkor. Det handlade om den starkt islamkritiska bloggen Politiskt Inkorrekt, den hardcore-nationalistiska Nationell.nu och den i mina ögon bästa nyhetsförmedlaren idag – Fria Tider. Ett antal gerillasoldater fanns även på plats, som drev egna aktioner. Dessa var formerade i gruppen Nordisk Ungdom, en etnopluralistisk organisation som arbetar utomparlamentariskt.

Exakt vad som hände tänker jag inte gå in på då det finns att läsa på respektive sidor från bägge sidor. Det intressanta är att den gamla tidens media anklagade den nya tidens media för att sprida falska rykten. Fokus hamnade inte på händelsen i badet, utan förflyttades till formuleringar i den nya tidens rapportering. Den nya tidens val av ordet ”gruppvåldtäkt” gjorde generalerna hos den gamla tidens media upprörda. Det var enligt försvarsstaben att sprida ”falska rykten”. Nordisk Ungdom genomförde under söndagen den 6 mars en aktivitet i det bostadsområde en av generalerna bor,  Aftonbladets Jan Helin. Enligt en representant för Nordisk Ungdom så sattes affischer upp i den etniskt svenska enklav Jan Helin trvis allra bäst i, på betryggande avstånd från de ”utsatta områdena”. Media valde då att kalla det för en ”nazistattack” och det skulle ha varit frågan om ”vandalisering av Helins bostad”.

Det enda som skiljer den gamla tidens media från den nya tidens är de ekonomiska resurserna. Ja, och att den gamla tidens media fortfarande får sprida falska rykten. Det får inte den nya tidens media göra.

Ordet nazist är en sammandragning av orden National och Socialist. På tyska skrivs det Nationalsozialismus, med samma betydelse. Det rör sig alltså om två ord, sammansatta till ett. Vi har dels ordet National, av latinets natio, som betyder född av eller födelse. Vi har dessutom ordet socialism, som är en politisk -ism som vi på den klassiska höger-vänster-skalan placerar till vänster. Nationalencyklopedin använder meningen Egentligen avser begreppet nation inte stater utan ‘folk’, dvs. människor som knyts samman av en gemensam identitet om ordet nation. En nazist är alltså en person med politisk orientering som förespråkar socialism och nationalism, alltså en Nationell Socialist. För det egna folket som man tillhör och är en del av – Nationalism – förspråkar man en stat med en socialistisk ordning – Socialism. Inga konstigheter.

Någon känd nationell socialist i historien, finns det? Naturligtvis. Men istället för att teckna ett porträtt över en känd österrikare som slutade sina dagar i Berlin 1945 kan vi backa klockan nästan 100 år och landa i 1800-talets mitt. Där hittar vi paradoxalt nog ännu en person i centraleuropa, en viss Moses Hess. Denna något okända person har varit mycket mer betydelsefull än vi kan ana eftersom han betraktas som sionismens fader och grundare. Hess ligger begraven i sionismens mål, staten Israel. Om vi nu går till en judisk källa kan vi se att uppslagverket Jewish Encyclopedia har en del intressant att förtälja om Hess:

Tänk att få gå omkring i de jämtländska skogarna och få skymten av en livs levande, svensk giraff. Tänk att man sitter och plaskar med fötterna i Dalälven medan bläskfiskar simmar förbi. Tänk att få sätta sig i en lund av skuggande palmer vid strandpromenaden i Luleå och tänk att få bege sig ut i de småländska skogarna och plocka svenska kokosnötter. Den svenska naturen är så fruktansvärt tråkig och torftig. Den erbjuder absolut ingenting. Vi har egentligen ingen svensk natur att erbjuda. Det som finns är bara fult och tråkigt och vi skulle må bra av att importera lite nya inslag. Faktum är att vi är helt beroende av en mångkulturell natur – eftersom vi inte har någon egen.

Så mitt förslag är:

• Hammarhaj i Bottenviken
• Papayaträd i Gästrikland
• Isbjörn på Öland
• Kameler  i Västergötland
• Korallrev i Mälaren
• Bergsgorillor i Dalarna
• Känguru på Gotland
• Pingviner på Österlen
• Vårtsvin i Gränna
• Bananplantager i Närke

Vi skulle få ett mycket trevligare och gladare Sverige med mångkultur hela vägen ut. 100% mångkultur – utan några som helst begränsningar. Äntligen skulle det gråa och kulturfattiga Sverige livas upp med lite mångkulturell prakt som skulle berika oss tråkiga svenskar. För vi vet ju att allt har kommit utifrån, eller hur? Vi svenskar satt här i grottor i flera tusen år och hade ingenting att äta tills den första invandraren kom och erbjöd vårt första mål mat. Då tog det äntligen fart för det stackars arma folket i Norden. Nu är vi jätteglada för att turkar och kurder bakar italienska pizzor åt oss.

Befolkningsexperter: De rika ländernas folkvalda måste sätta upp mål om att befolkningen ska minska. Nativiteten måste sjunka och de äldre bli fler. Om vi vill undvika konflikter om krympande naturresurser måste befolkningstillväxten, även i industrivärlden, begränsas. Opåverkade delar av Afrika och Amazonas måste snart tas i anspråk. Sedan finns få produktiva områden kvar på jorden. Inför en betydande befolkningsminskning krävs det att vi organiserar våra samhällen för en ökad andel äldre människor. Diskussionen borde nu handla om hur vi på ett demokratiskt sätt kan genomföra reformer så att människor på frivillig väg väljer att skaffa så få barn som möjligt, skriver Cecilia Boldemann, Magnus Henreksson, Stig-Olof Holm och John Tempel.

Under flera år har vi fått höra att Sveriges stora problem är demografiskt betingat, att befolkningen inte ökar. Svenskar föder för få barn och därför måste vi ha en omfattande invandring. Svenskarna föder för få barn betyder ju i praktiken att vi kommer att försvinna som folk, och därför har våra politker och journalister valt att etablera föreställningen att vi inte kommer att överleva såvida vi inte importerar folk från främmande länder. Med en åldrande befolkning så kommer vi i framtiden att ha en gammal befolkning som inte kan försörjas och därmed måste vi ha människor som arbetar för den åldrande befolkningens pensioner.

Men vad betyder egentligen meningen ”De rika ländernas folkvalda måste sätta upp mål om att befolkningen ska minska”? Jo, raka motsatsen naturligtvis. Vi måste helt enkelt minska befolkningen – inte öka.  Och i nästa mening står det ”Nativiteten måste sjunka och de äldre bli fler”. Jaha, och hur gör vi det? Genom en fortsatt hög invandring? Och döma av meningen ”Om vi vill undvika konflikter om krympande naturresurser måste befolkningstillväxten, även i industrivärlden, begränsas” så gäller detta alltså i hela i-världen, eller? Hela första stycket i artikeln är i själva verket raka motsatsen till vad vi har fått höra under flera år. Men om vi nu ska lyssnapå dessa demografiska experter – exakt hur ska vi då gå tillväga? Ska vi ha en fortsatt hög invandring av folkgrupper som föder närmare det dubbla antalet barn, jämfört med Sveriges urbefolkning – svenskarna?

Vi avslutar det här inlägget med ett citat till från artikeln: ” Inför en betydande befolkningsminskning krävs det att vi organiserar våra samhällen för en ökad andel äldre människor”. Jag väntar med spänning på att få se exakt hur detta ska gå till.

När det handlar om andra folk och andra kulturer så droppar det gärna ett par krokodiltårar ner från kinden på de politiskt korrekta jounalister som skriver om den minskade etniska mångfalden. Jag delar jounalisten Clas Svahns uppfattning – om det nu är så att verderbörande verkligen tycker detta är en tråkig utveckling – att detta folks försvinnande är ett tapp. Varje folk som försvinner gör att den etniska mångfalden i världen minskar, sett ur ett antirasistiskt perspektiv. Om tigern försvinner så finns förvisso andra kattdjur kvar, men tigern kommer ändå att vara borta för all framtid. Det finns andra björnar än isbjörnen, men jag tycker ändå att isbjörnen ska få finnas kvar – för mångfaldens skull.

Men, när det kommer till etnisk mångfald så brukar det vara svårare för de politiskt korrekta att vara konsekventa i sitt beteende. Urbefolkningar, små stammar, lokalfolk och vissa utvalda minoriteter – det går bra att bevara. Däremot verkar det inte finnas någonting värt att bevara om det handlar om svenskar, tyskar, fransmän, italienare, holländare eller finnar. Dessa urbefolkningar som har bebott Europa i generationer och tusentals år har inte samma status hos mångkulturkramarna, dessa rasister som tydligt gör skillnad på olika människor. Vissa folk och kulturer är värda att bevara – andra inte. Hur var det med etnisk särbehandling, var det inte det som var en av definitionerna av ordet ”rasism”?

Och: Får jag prata om mitt folk på samma sätt? Vad kommer det få för rubriker när svenskar dör ut och tar det svenska folkets språk och minnen med sig i graven?

I vår omgivning har vi ett brett utbud av mediala företelser som påverkar vårt dagliga beteende och vårt sätt att uttrycka oss. I vissa kulturer såsom rap-kulturen är det vedertaget att använda sig av vissa begrepp och ett visst sätt att uttrycka sig. Det är mycket vanligt att ord som ”nigger” används inom rap-musiken, utan att väktarna från det politiskt korrekta etablisemanget ragerar. I filmer ser vi samma sak; skådespelare titulerar varandra regelbundet med ”nigger”. Är det då rimligt att anta att ungdomer i Sverige påverkas av ordvalen i musik och filmer? Om de artister dom lyssnar på använder sig av dessa termer, varför är det då inte accepterat att ungdomarna gör likadant? Om en svensk 19-åring som lyssnat på rapmusik i flera år använder exakt samma ordval som de artister han lyssnar på, och har betalat pengar för att stödja via inköp av CD-plattor, kan man verkligen skuldbelägga denne för att han/hon talar som han har blivit upplärd. Och vems är skulden?

Ordet neger härstammar från latinets niger (mask.) / nigra (fem.) och beskriver färgen svart. Vikingarna beskrev nordafrika som Blåland då det inte fanns en tydlig distinktion mellan svart och blå i de fornnordiska språken. Vad är korrekt ordval: Han är svart. Han är neger. Han är en neger. Han är färgad. Han är afrikan. Han är negroid. Han är en blåländare.

Får man kalla en svensk för ”svenne”? Får man kalla en svensk kvinna för ”svennehora”? Får man kalla en människa för ”nigger”? Får två svarta människor kalla varandra för ”nigger”? Får en svensk 19-åring sjunga en rap-text, högt och tydligt i en offentlig miljö, där ordet ”nigger” används? Om jag kopierar av texten från en rap-musiker som använder ordet ”nigger” och delar ut det till människor i min omgivning, kan jag bli bötfälld då?

Förutom det faktum att författarna av rapporten konstaterar att segregation är något positivt så reagerade jag över ett ordval jag inte sett på länge:

”Forskningen pekar tydligt på att människor generellt föredrar att bilda familj med personer tillhörande samma ras eller etniska grupp som de själva, vilket kan förklara de mycket kraftiga sorteringsmönster vi ser i de svenska storstäderna.”

Ordet ras är så känsloladdat och så politiskt inkorrekt att ingen vågar ta det i sin mun, i alla fall inte inför obekanta. Det här är synnerligen vanligt i Sverige, som har drabbats hårt av Franfurtskolans terminologi. Men finns det då raser eller finns det inte raser? Har de politiskt korrekta företrädarna rätt i sitt påstående om att inga människoraser existerar och att alla är av samma ras? Vi läser innantill på FN:s Deklaration om de Mänskliga Rättigheterna:

Article 2.

• Everyone is entitled to all the rights and freedoms set forth in this Declaration, without distinction of any kind, such as race, colour, sex, language, religion, political or other opinion, national or social origin, property, birth or other status. Furthermore, no distinction shall be made on the basis of the political, jurisdictional or international status of the country or territory to which a person belongs, whether it be independent, trust, non-self-governing or under any other limitation of sovereignty.

Om vi nu tänker oss att alla dessa raser, etniciteter, folkgrupper, folk och kulturer ska erkännas samma och lika rättigheter – finns det då någon praktiskt tillämpbar idelogisk inriktning som faktiskt erkänner dessa rättigheter? Finns det någon rättsfilosofi som erkänner alla folks lika och samma rättigheter? Ja, Etnopluralismen. Och vilka är det då som erkänner Etnopluralismen? Socialdemokraterna? Vänstern? Folkpartiet? Kristdemokraterna? Nej, det är bara Nationaldemokraterna som erkänner Etnopluralismen. Vi har alltså företrädare i Riksdagen som erkänner andra folk i världen rättigheter som dom inte vill erkänna svenskarna, såvida dessa svenskar inte utgörs av människor som själva kallar sig kurder, syrianer, turkar, somalier etc etc. Om dessa svenskar kallar sig kurder, då erkänner våra folkvalda dem rättigheter.

I Aftonbladet den 24 april 2003 publicerades en debattartikel av den kurdiske debattören Kurdo Baksi. Vi läser innantill vad han skriver:

”Utnyttja det nya läget i Irak: låt en folkomröstning i de norra provinserna avgöra om kurderna vill ha självständighet så att världens folkrikaste nation utan land kan få ett hem, skriver författaren Kurdo Baksi.”

Vad är det egentligen Baksi skriver? Han vill att kurderna ska få självständighet så att ”världens folkrikaste nation utan land kan få ett hem”. Baksi talar alltså om kurderna som sitt eget folk. Han vill ha ett eget land, en provins, en region, ett autonomt område. Han vill helt enkelt ha Etnopluralism så att kurderna har någonstans att ta vägen, där dom kan bevara sitt folk och odla sin kultur. Det är en väldigt bra tanke eftersom det i så fall skulle vara en garant för kurderna att finnas kvar även i framtiden, vilket förstås är det Baksi vill. Men vilket parti är det då som för hans talan i det han säger? Socialdemokraterna? Vänstern? Folkpartiet? Kristdemokraterna? Nej, det är Nationaldemokraterna som för Baksis talan. Men Nationaldemokraterna anses vara ”främlingsfientliga” så Baksi får nöja sig med att företräda partier som aldrig kommer att erkänna alla folk samma och lika rättigheter. Socialdemokraterna, Vänstern, Folkpartiet, Kristdemokraterna och alla andra partier i Riksdagen samt hela etablisemanget vill nämligen integrera kurderna i det svenska samhället, vilket kommer att leda till att kurderna som folk inom två-tre generationer kommer att försvinna. Grattis, Herr Baksi! Ett väldigt bra val. Väldigt…

Med tanke på den etniska sammansättningen i Storbritannien är det svårt att inte höja på ögonbrynen över resultatet: ”One fact stood out. Of those convicted, 66 were black or mixed race, 13 were white and the remainder were from other countries including Afghanistan, Iraq and Libya.”

Den vita befolkningen är en majoritet i Storbritannien och borde då rimligtvis stå för en proportionellt större del av dessa fall, men är så är det alltså inte.  Är då det här unikt för Storbritannien? Vi tittar på en rapport från Department of Justice document Criminal Victimization in the United States. Rapporten är från 2005. På sidan 30 (table 42)  kan vi utläsa (Jag använder mig här av David Dukes formuleringar): 

 ”In Table 42, entitled “Personal crimes of violence, 2005, percent distribution of single-offender victimizations, based on race of victims, by type of crime and perceived race of offender,” we learn that there were 111,490 white victims and 36,620 black victims of rape or sexual assault in 2005. (The number of rapes is not distinguished from those of sexual assaults; it is maddening that sexual assault, an ill-defined category that covers various types of criminal acts ranging from penetration to inappropriate touching, is conflated with the more specific crime of rape.) In the 111,490 cases in which the victim of rape or sexual assault was white, 44.5 percent of the offenders were white, and 33.6 percent of the offenders were black. In the 36,620 cases in which the victim of rape or sexual assault was black, 100 percent of the offenders were black, and 0.0 percent of the offenders were white. The table explains that 0.0 percent means that there were under 10 incidents nationally”

samt:

”In the United States in 2005, 37,460 white females were sexually assaulted or raped by a black man, while between zero and ten black females were sexually assaulted or raped by a white man.

What this means is that every day in the United States, over one hundred white women are raped or sexually assaulted by a black man”

Vågar vi ens tänka på hur det ser ut i Sverige idag? Vågar vi tänka på hur det kommer att se ut i Sverige om ett antal år? Är det en medborgerlig rättighet att få veta hur utvecklingen kommer att se ut? Är det ens någon som bryr sig om offren…?